Har haft en väldigt trevlig fika idag.

Ville bara berätta det! :)

Hittade den här på ett fotbolls(!) forum. Alla mår bättre av lite poesi i vardagen.

I am a poet.
I am very fond of bananas.

I am bananas.
I am very fond of a poet.

I am a poet of bananas.
I am very fond,

A fond poet of 'I am, I am' -
Very bananas

Fond of 'Am I bananas,
Am I?' - a very poet

Bananas of a poet!
Am I fond? Am I very?

Poet bananas! I am.
I am fond of a 'very'

I am of very fond bananas.
Am I a poet?

The uncertainty of the poet - Wendy cope

http://www.youtube.com/watch?v=WFulcDJDJEU

Man måste nog vara lite Ipswich-skadad för att tycka det här är kul. Men jag tycker alltså det är skoj. Speciellt när Keanes ögon börjar vandra runt i lokalen och han säger "who´s phooon is that, that is the second time it´s gone off".

Här är ett till klipp som inte är så kul..mer skrämmande. Vilka ögon vår psykopat till tränare har..ändå så är han lite cool på sätt och vis..Slår vad om att reportern pissade på sig.

http://www.youtube.com/watch?v=RkissZxl5hA

Som vanligt när jag väl fått ordning på bloggandet så kommer det något i vägen. Svininfluensa, till exempel. Ja, troligen är jag en av dem som haft denna upphypade influensa. Jag skriver troligen eftersom jag inte fått det konstaterat. Men jag var på en Halloween-fest där många blev sjuka och där dottern hos dem som bor där fått konstaterat att hon hade svininfluensa. Och måste ha varit något väldigt smittsamt eftersom så många blev sjuka.

Baconsjukan har hur som helst inte varit någon höjdare. Var rejält sjuk några dagar med 40 graders feber, illamående, muskelvärk, hosta och förkylning. Tröttheten och hostan hänger fortfarande i lite grann.

Men, men..är på bättringsvägen och ska även bättra mig med bloggandet. Watch this space!

Jag brukar inte fnissa åt skämt om mitt favoritlag, men...

"Ipswich Town are signing a new player ahead of their next championship game. His name is David Blunkit,
He may be blind, but he can hold on to a lead..."

För att riktigt förstå poängen så får jag väl berätta att vi släppt in mål på övertid två matcher i rad.

Eller i alla fall min mailbox och alla papper i lägenheten...

Usch, vad mycket skräp man samlar på sig. Hur svårt är det att trycka delete på ett mail man aldrig kommer att kolla på mer ändå?

Är inne i en riktig trötthetsperiod just nu. Att döma av alla statusmeddelanden på facebook så verkar det inte som om man är ensam om att vara det.

Måste vara hösten..?

Nu väntar jag på kaffe, sedan blir det en liten promenad. Jag ska INTE göra som igår när jag "skulle sträcka på mig" i sängen en halvtimme. Det slutade med att jag sov en och en halv timme, vilket i och för sig var väldigt skönt men resulterade i att jag hade väldigt svårt att somna igår kväll. Dessutom vaknade upp med mardrömmar två gånger under natten.

Har tänkt lite på det här med drömmar och visioner, både realistiska och andra, mer svåruppnåeliga.

Jag har svårt för uttryck som "man klarar allt bara man vill", jag tror helt enkelt inte att det stämmer.Vissa förutsättningar måste finnas där, talang exempelvis.

Men jag har nog ofta varit lite rädd för att satsa, varit lite för lat, inte trott på mig själv och så vidare. Och har nog ärligt talat aldrig haft en sån där riktig dröm som jag strävat efter. Beundrar dem som lämnar all trygghet och ger sig in på okänd terräng.

Har ett par drömmar som vuxit sig allt starkare senaste åren.

Dels skulle jag vilja spela teater. Fick ofta höra att jag hade talang i skolan, men blev aldrig mer efter gymnasiet. Hade varit häftigt att gå med i en teatergrupp, eller spela med i en b-film (om någon har en roll i någon Hollywood-produktion att erbjuda så är de naturligtvis också välkomna). Hur som helst är det otroligt häftigt att gå in i en karaktär, att lämna ens riktiga jag bakom sig ett tag.

En annan dröm är att skriva manus för tv och film. Kanske mest tv-såpor, eftersom jag alltid varit fascinerad av det formatet. Emmerdale är en förebild, en evighetsserie som är välskriven och välspelad (för det mesta i alla fall...), trots att det pumpas ut avsnitt varje dag. Tror egentligen inte att det är något glamouröst jobb att skriva för tv, men skulle vilja få använda min fantasi igen..den har liksom försvunnit lite efter tonåren.

Så där är väl ett par drömmar som jag lever med, men har egentligen ingen aning om vilka vägar man ska ta..men de finns där i bakhuvudet.

Written by
Conny Bengtsson

En dag, kanske